Feta krascher och strålande sol

Så var säsongens bästa vecka till ända. När solen tittade fram mot en klarblå himmel på tisdagsmorgonen, var det få säsongare som trodde sina ögon. Halvkisande letades solglasögon och spegelglas fram, och snart började googlebrännorna att frodas på rödfrusna ansikten. För som brukligt i Åre följdes det vackra vindstilla vädret även av kyla, med upp till 25 minusgrader på morgonen.

Men utan snöänglavakt hade veckan kunnat börja betydligt sämre, då jag nämligen var ytterst nära att skada mig svårt när jag åkte offpist. För under tisdagen var jag nämligen ute och åkte offpist, och sakta letade jag mig fram till olika bra åk. Men olyckan är aldrig längre bort än hård vind i Åre, så efter ett plötsligt felskär på vindpackad snö, löste ena skidan ut och jag började tumla runt. Efter att ha slått runt några gånger på grund av den höga farten, kände jag plötsligt ett sug i magen och hur föll. Och jag föll alldeles för länge. Så mycket hann jag tänka. Sen slog jag i snön hårt och obamhärtigt, med huvudet och ryggen först, innan jag mörbultad träffades av en eftersläntrande fallande skida. Omtöknad och lite smått chockad blev jag liggandes för att känna efter att jag inte skadat mig, innan jag försiktigt vågade resa mig upp. När jag fick se va som hade hänt drog jag häftigt efter andan; jag hade fallit handlöst ner för en sex meter hög klippa och landat mitt emellan två vassa stenar. Och inte blev det bättre för att ena skida låg kvar högst uppe på klippavsatsen.

Klippan där jag ramlade ner.


Min landning mellan stenarna uppifrån klippkanten.

Levande men blåslagen plockade jag två dagar senare upp min syster vid tågstationen, och efter en oerhört effektiv morgon befann vi oss endast två timmar senare uppe på toppen. Några 890 fallhöjdsmeters åk senare bultade adrenalinet och mjölksyran i benen och vi bestämde oss för att äta lite, innan vi avslutade dagen med härlig puderåkning i Tväråvalvet.

Under dessa underbart vackra dagar har jag även jobbat en hel del. Tre mornar i rad tog jag hand om två små tjejer mellan 3 och 5 år vid rullbandet i Tegefjäll, och i fredags guidade jag runt tre holländska snowboardtjejer i skidsystemet. I lördags började jag och Peter jobba med en grupp engelsmän som var nybörjare, men eftersom de var så glada och trevliga vågar jag utse dem till en av säsongens roligaste grupper. Från att ha glidit på platt mark första dagen kunde vi idag gå vidare till att åka ankarlift och testa parallellsvängar. De var så nöjda att de bjöd Peter och mig på lunch imorgon på Bustamon.

Ikväll åker Mirre hem igen, och efter att ha avslutat hennes fyra skiddagar med ett åk i Östra Ravinen är vi båda förtjänta av pizza och glass på Madonna. Mer än så har jag inte att säga om denna underbara vecka, då den inte går att beskriva i ord. Men eftersom en bild säger mer än tusen ord, har jag klippt ihop ett litet bildspel med härliga sol- och snöbilder, samt en liten railedit från Bräckes röda raillinje.